Tidigare ordförande 

Februari 2020: Apostolos Tzitzikostas (EPP), regionpresident i Mellersta Makedonien i Grekland, väljs till ordförande. I sitt tal inför kommitténs 329 ledamöter redogjorde ordföranden för sina tre huvudprioriteringar under mandatperioden: ”För det första måste Europeiska unionen tjäna sina medborgare och de platser där de bor – deras byar, städer och regioner. Vi måste stödja territoriell sammanhållning, innovation och entreprenörskap men också hitta trovärdiga lösningar för att hantera migrationen med solidariteten som ledstjärna. För det andra måste regionerna och städerna fokusera på att förstå och reagera på de djupgående förändringar som dagens gröna, digitala och demografiska revolutioner ger upphov till. Slutligen måste vi stärka den europeiska demokratin genom att sätta regionerna och städerna i centrum, för att föra Europa närmare medborgarna.”

Juli 2017: Karl-Heinz Lambertz (PES–BE), ledamot av den belgiska senaten som företrädare för den tyskspråkiga gemenskapen, väljs till ordförande. Karl-Heinz har varit ledamot av ReK sedan 2001 och var ordförande för ReK:s PES-grupp mellan 2011 och 2015. Sedan 2000 har han varit ledamot av Europarådets kongress för lokala och regionala myndigheter.

Februari 2015: Markku Markkula, ledamot av landskapsstyrelsen i Nylands förbund och ordförande för Esbo stads stadsplaneringsnämnd, väljs till ordförande. Han har varit ledamot av Finlands riksdag (1995–2003). Då var han medlem i två ständiga utskott: utskottet för vetenskap, utbildning och kultur och framtidsutskottet. Som riksdagsledamot hade han som ett av sina internationella uppdrag att vara ordförande för Epta-rådet (European Parliamentary Technology Assessment Network).

Juni 2014: Michel Lebrun, ledamot av kommunfullmäktige i Viroinval (Belgien), väljs till ordförande. Han tog examen i filosofi och litteratur vid UCL (katolska universitetet i Louvain) 1970, och hans politiska karriär inleddes då han 1977 valdes till ledamot av kommunstyrelsen i Viroinval. Mellan 1992 och 1999 var han minister för högre utbildning, forskning och internationella förbindelser i den franskspråkiga gemenskapen, och därefter blev han minister för fysisk planering, infrastruktur, transport och telekommunikation i den vallonska regeringen.

Juli 2012: Ramón Luis Valcárcel Siso, regionpresident i Murcia, väljs till ordförande. Han har en akademisk examen i filosofi och humaniora från universitetet i Murcia, och undervisade i konsthistoria parallellt med att han forskade i Murciaregionens konst och historia. I sitt tal inför plenarförsamlingen fastställer han som sina prioriteringar de pågående förhandlingarna om den fleråriga budgetramen 2014–2020, den nya fasen av strukturfonderna samt politiken för europeiskt territoriellt samarbete.

Februari 2010: Mercedes Bresso, ledamot av regionfullmäktige i Piemonte, väljs till Regionkommitténs ordförande den 10 februari 2010 och bekräftas i sitt ämbete den 9 juni 2010. Hon sade: ”De lokala och regionala myndigheterna kan fungera som en referenspunkt för Europa på alla dessa områden. De står i första ledet i kristider och har alltid varit de verkliga smältdeglarna för ekonomisk, social och miljömässig innovation.” Mercedes Bresso är den hittills enda kvinna som valts till ordförande för ReK.

Februari 2008: Luc Van den Brande, senator i det belgiska parlamentet och ReK-ledamot (EPP–BE) sedan kommittén inrättades, väljs till kommitténs ordförande. I sitt tal inför plenarförsamlingen framhåller han följande: ”Vi måste göra upp med den hierarkiska pyramidstruktur som innebär att EU befinner sig ovanför medlemsstaterna, medlemsstaterna ovanför regionerna och regionerna ovanför städerna och kommunerna.”

Februari 2006: Michel Delebarre, borgmästare i Dunkerque (regionen Nord-Pas de Calais) och ledamot av det franska parlamentet, väljs till Regionkommitténs ordförande. Han framhåller sin önskan att göra Regionkommittén till en verkligt politisk europeisk församling som kan bidra till att blåsa nytt liv i debatten om Europa, och fastställer Lissabonstrategin som en av ReK:s strategiska prioriteringar.

Februari 2004: Peter Straub, talman i delstatsparlamentet i Baden-Württemberg (Tyskland), väljs till ReK:s ordförande. Hans främsta mål är att stärka de interinstitutionella förbindelserna och öka medvetenheten om kommitténs arbete i de nya medlemsstaterna.

Februari 2002: Albert Bore, ordförande för Birmingham City Council, väljs till Regionkommitténs ordförande. Han fastställer två centrala mål för sin mandatperiod: att se till att regionalpolitiken förblir en drivande kraft högt på EU:s dagordning och att ta itu med det ”demokratiska underskott” som har lett till att allmänheten känner sig utestängd från EU:s beslutsprocess.

Februari 2000: Jos Chabert, minister för offentliga arbeten och transport i huvudstadsregionen Bryssels regering, väljs till ReK:s ordförande. Han uppmanar kommittén att knyta närmare kontakter med Europaparlamentet och ministerrådet och efterlyser större tonvikt på politiska yttranden och mindre tonvikt på tekniska yttranden. Han tillkännager fem politiska prioriteringar på områdena sysselsättning, stadspolitik, EU-medborgarskap, miljö och utvidgning.

Februari 1998: Manfred Dammeyer, minister för federala frågor och Europafrågor i den tyska delstaten Nordrhein-Westfalen, väljs till ReK:s ordförande. Han efterlyser större autonomi för regioner, delstater och provinser när det gäller förvaltningen av strukturfondsmedlen samt en mer konkurrenskraftig EU-jordbrukspolitik. Plenarförsamlingen godkänner ett presidieförslag om att ändra ReK-utskottens antal, sammansättning och ansvarsområden för att de på ett effektivare sätt ska kunna hantera kommitténs nya ansvarsområden enligt Amsterdamfördraget.

Mars 1996: Pasqual Maragall I Mira, borgmästare i Barcelona, väljs till ReK:s ordförande. Han lovar att fokusera på att bygga upp en öppen och legitim intern organisation och på att ReK ska ges ställning som en institution.

Mars 1994: Jacques Blanc, ordförande för regionfullmäktige i Languedoc-Roussillon, väljs till ReK:s första ordförande, med Pasqual Maragall I Mira (PES–ES) som första vice ordförande.